Omprövningen av vattenkraften på samiska marker – vilka möjligheter finns att adressera skador och orättvisor?

De flesta i Sverige känner till att vattenkraften står för en stor del av landets totala elproduktion (ungefär 45%). Vad färre känner till är att 80% av den storskaliga vattenkraften ligger i Sápmi, alltså på traditionella samiska marker. Utbyggnaden av vattenkraften genomfördes under första hälften av 1900-talet som en del av koloniseringen av Sápmi, i en process där samer hade lite att säga till om –om något alls.

Effekterna av vattenkraftsutbyggnaden i Sápmi

Vattenkraften har inneburit stora skador på samebyars renskötsel samt samisk markanvändning och kultur överlag – skador som ofta inte förutsågs eller beaktades när exploateringarna ägde rum. Historiska studier har dokumenterat konsekvenserna i samband med utbyggnaden, exempelvis förlust av kulturellt viktiga platser, dränkning av renbetesmarker och förstört fiske. I en ny studie som inom kort släpps av våra kollegor på Sveriges Lantbruksuniversitet visar vi även på hur vattenkraften har omfattande konsekvenser för renskötseln i nutid, bland annat genom att fragmentera betesmarker och skära över flyttleder.

Olösta frågor

I takt med en allt starkare mobilisering inom det samiska samhället och ett ökat erkännande av urfolks rättigheter (tänk på HD:s uppmärksammade dom där Girjas sameby vann mot staten i frågan om rätten till jakt och fiske), finns många olösta frågor som svenska staten och vattenkraftsbolagen måste ta tag i: Hur gör vi upp med både gamla och pågående orättvisor kopplat till vattenkraften? Hur stora skador har samer faktiskt fått utstå på grund av vattenkraften? Vilka behov finns för att omförhandla vattendomar och avtal om ersättning? Och, i ett bredare perspektiv, hur kan förvaltningen av vattenkraften dekoloniseras och säkerställa samiskt inflytande i frågor som berör dem?

Nya möjligheter att ta tag i orättvisor

Just nu kan det under kommande år finnas särskilda möjligheter att ta tag i vissa av dessa frågor. Den 1 januari 2019 började nya regler för vattenkraften gälla, med syftet att säkerställa moderna miljötillstånd enligt miljöbalken och därmed de regler som följer av EU-rätten. De nya reglerna medför bland annat att en omprövning av befintliga vattenkraftverk kommer ske enligt Miljöbalkens nya bestämmelser. Här borde myndigheter och bolag ha chansen att uppmärksamma åtminstone en del av de orättvisor och skador som vattenkraften förorsakat samerna.

Viktiga juridiska slutsatser

I ljuset av detta beställde SEI, som en del i forskningsprojektet CO-LAND, en juridisk pilotstudie av juristfirman Front Advokater som syftade till att undersöka möjligheterna för samebyar att tillvarata sina markrättigheter gentemot vattenkraftsexploatering, med särskild fokus på den omprövning av miljötillstånd som ska äga rum framöver. Resultatet blev rapporten ”Rennäringens skydd mot vattenkraftens markexploatering” som nu görs tillgänglig här på SEI:s hemsida, skriven av Camilla Wikland, Lisa Länta och Amanda Mikaelsdotter.

Studien förtjänar att läsas i sin helhet men några övergripande slutsatser från rapporten står ut:

• Samebyar bör kunna argumentera för väsentliga ändringar vid en omprövning av vattendomar. Detta eftersom de flesta äldre vattendomarna inte innehåller moderna miljövillkor och oftast helt ignorerar de skador som renskötseln har fått utstå.
• I de många fall där vattenkraftsbolag och samebyar har tecknat privaträttsliga avtal om ersättning kan det gå att argumentera för att avtalen inte längre ska gälla. Detta eftersom sådana avtal bland annat strider mot miljöbalkens nya krav.
• Det finns däremot omfattande begränsningar i lagstiftningen samt den nationella planen för omprövningen som kan göra det svårt för samebyar att få gehör för sina rättighetsanspråk. En av de främsta begränsningarna är att samebyar helt kan glömmas bort av myndigheter och bolag när en omprövning äger rum. Detta eftersom det i många fall saknas explicita krav på att involvera samebyar som sakägare.

Chans till upprättelse

Rapporten från Front Advokater är en pilotstudie varpå grundligare juridiska analyser måste göras, samt för varje enskild omprövning och sameby. Men det framstår som lovande att omprövningen, trots de tydliga begränsningarna, ändå kan öppna ett fönster för att börja adressera de orättvisor som alltjämt omgärdar vattenkraften. Om dessa chanser ska tas tillvara krävs emellertid en öppenhet från statens och bolagens sida att ta tag i för renskötseln viktiga frågor. Och särskilt krävs ett proaktivt arbete från samebyarna själva.

På SEI fortsätter vi, tillsammans med våra samarbetspartners, forskningen inom detta område och hoppas kunna bidra med stöd till de aktörer som har intresse i frågorna. Vi har bland annat nyligen påbörjat arbetet med projektet ”Enhancing Trust in Government for Effective Water Governance (EnTruGo)”, där vi undersöker hur statens politik kring vattenkraften påverkar samers förtroende till myndigheter och vattenkraftsbolag – och i sin tur hållbarheten, legitimiteten och effektiviteten av resursförvaltningen. Syftet är att bidra med förslag till hur svenska staten och involverade bolag kan ta bättre hänsyn till samiska perspektiv och intressen i beslutsprocesser, exempelvis i samband med omprövningen av vattenkraften enligt de nya miljökraven.

Hör gärna av er om ni har intresse för att diskutera dessa frågor med oss!

Camilla Wikland höll en presentation i samband med en workshop inom projektet EnTruGo. Presentationen behandlar både allmänna bestämmelser för rennäringens skydd i miljöprocesser och specifik lagstiftning för rennäringens skydd mot vattenkraftens markexploatering.